Go away!

80% av bloggen gick upp i rök. Nu räcker det, hejdå.

Att kyssas med mustasch

Se sista bilden...



Källa: "Sex i bild och text" (Ena-förlaget, 1967)

Bu för kung fu?!

Bland bottenskrapet av genrer hittar man kung fu. Dit räknar jag så klart inte trash från länder som Turkiet och Indonesien eller mer renodlade idiotfilmer med supermän, kampsportsbaserad porr etc. Mot bakgrund av denna livsvisdom är det med stor skepsis man dammar av tre gravt asiatiska knytnävskalas från en perifer kassettrad: Bruce Lee i Nya Guinea, Dragon against Vampire och Galna hästen och intelligente apan. Tänkte skriva vad jag fattade av handlingarna så ni slipper se filmerna.

Brucesploitation är film som kapitaliserar på legenden Bruce Lee. Med talanger som Dragon Lee, Bruce Li, Bruce Lai och Bruce Thai i höjdarrullar som Bruce Lee Fights Back from the Grave, Bruce Lee Against Supermen och Bruce Lee vs. Gay Power (!) utgör genren ett delikat exempel på exploateringskonstens erövringar. Svenska videosläppet av Bruce Lee i Nya Guinea (1977) stoltserar med en av världens hårdaste taglines:

Han konfronteras med soldater från den lokala folkstammen. Förgiftad flyr han till skogs … Men han kommer igen och hämnden är SKONINGSLÖS!

Antropologen Bruce Li åker till Snake Worship Island för att studera lokalbefolkningen, ormstammen, och dess speciella kamsportsteknik. Den gamle ormhövdingen var en bra man, men nu härskar Djävulssekten under ledning av trollkarlen Guru. En långhårig magiker i dödskallemask som tar varje tillfälle att skryta om sina tre stridsknep: ”Ormen på marken”, ”Ormen i trädet” och ”Dödliga ringen”. ”Dödliga ringen” används på Bruce Li. Han blir dödligt sjuk, men räddas av Au Ka Wa, ormstammens unga prinsessa spelad av ”kontroversiella primadonnan Dana som”, enligt baksidestexten, ”blivit försiktigt formad av Hong Kongs filmskapare till att föreställa en exotisk sexsymbol”. Hon bär en söt leopardskinnsdräkt med matchande platåstövlar och ombesörjer en förtäckt djungelbordell (?) vaktad av en kung fu-tränad gorilla. Bruce Li gör Au Ka Wa gravid bakom ett pärldraperi och återvänder till Hong Kong för att ligga i hårdträning. För säkerhets skull lägger prinsessan ett kärleksmedel i Bruce Lis vin som gör att dåliga flickor uppfattar honom som en orm. Bolo Yeung spelar trollkarlen Gurus biffiga sidekick och sammanfattar Au Ka Was kärlekssaga med orden ”Princess, you’re a slut!”. Guru själv lägger en ormförbannelse på ungen som bara kan upphävas om man hittar Ormpärlan. Bruce Li fixar biffen och passar på att undanröja Guru och djävulskillarna samt en skattsökare som liknar Hugo Stiglitz.

Om man får tro TRIX är Bruce Lee i Nya Guinea ett ”effektfullt actiondrama förhöjt med fascinerande mystism [sic] och erotik”. Helt korrekt, dessutom är kung-fu-gorillan den bästa man i apdräkt jag sett. Övriga skådisar ler generat när han vrålar, hjular och slåss. Musikmässigt känns det som att se en turkisk film, Bond blandas friskt med A Fistful of Dynamite och lite annat. Sammanfattningsvis en riktig höjdare, rekommenderas starkt.

Dragon against Vampire (1985) är en kung fu-rysare med inslag av gore och buskis. Det låter kanske inte så lockande, men namnet Elton Chong i rollistan låter väl lockande? Storskrävlarna på Saturn Video Productions skräder inte orden: ”A village is horrified to find out that ’Black Dragon’ is actually a bloodthirsty vampire, with supernatural skills, who is stalking young women for their virgin blood”. Med den baksidestexten och de studsande vampyrerna i Robo Vampire (1988) färska i minnet har Black Dragon onekligen en del att leva upp till. Faktum är dock att han inte är en vampyr i klassisk bemärkelse utan snarare en sorts postgotisk sexdemon med förmågan att hypnotisera ljuva oskulder. En flicka blir besatt, vilket visas genom att hon dricker blod från en halshuggen tupp, sliter av sig kläderna och ryter ”Make love to me!” med satanisk stämma. Hjältarna i filmen är två misslyckade gravplundrare som hittar en gyllene svastika tillhörande Black Dragon. Den ene hjälten är Elton Chong, den andre är tjock och slåss genom att svinga sin stora mage. Skämten är på nivån att huvudpersonen kissar på sig. För att lära sig shaolin sorcery och därigenom bemästra Black Dragon måste Elton Chong bygga ett hus av kobajs åt sin mästare. Mästaren är en bitter föredetting som langar iväg bajset med katapult och lever sitt vakna liv i lotusställning hoppande på händerna. Slutscenen kommer att få varje sann gorehound att brista ut i sång av förtjusning. I övrigt lämnar filmen en del att önska.

Galna hästen och intelligente apan (1980) ser bra ut på omslaget, men filmen har en handling. Nämligen att Mau lämnar hembyn Lon Chen för att söka upp sin mor som bor hos Lin-Chin-Pun i staden Tin Yong. Men hon är kallblodigt mördad av Tung-Tin-Teh så Mau får hjälp av Ma-Shai. Mau slåss (löper?) som en galen häst medan Ma-Shai är mer av en intelligent apa. Monkey Fist, ”apboxning” enligt den svenska översättningen, finns även i en vildare fyllevariant där Ma-Shai dricker vin och tjuter lite hotfullt. Ursäkta om handlingen är fel återgiven, mitt intresse svalnade något mot slutet. Plågsam film.

Supermän och grekisk sleaze

Såg om en turkisk-italiensk favorit och lite nytt grekiskt snusk i helgen: 3 Supermen against Godfather, Island of 1000 Rapes samt Operation Orient. Förstnämnda tröstsågs efter den ohyggliga upptäckten att mitt turkiska 3 Supermen at the Olympics-original, filmkvällens planerade huvudattraktion, var överspelad med ett eländigt tonårsdrama. Grr! Nåväl, här kommer omdömen på sedda filmer:

3 Supermen against Godfather (Italo Martinenghi, 1979) utspelar sig i Istanbul. En tysk professor demonstrerar sin nya uppfinning, en tidsmaskin, genom att färdas rymdvägen tillbaks till medeltiden där två bysantiner gömmer nationalskatter. Tillbaks till nutid anläder Cüneyt Arkın, FBI-agent tillika karategud, för att bekämpa Gudfaderns knarkimperium och förhindra att tidsmaskinen hamnar i orätta händer. Snart tyr sig Cüneyt till sina två spexiga vänner supermännen och hela trion drar på sig sina trikåer för lite hederlig brottsbekämpning, till en början i Lion Man-borgen. Professorn kidnappas, men förlorar minnet efter att Gudfaderns medhjälpare, en dvärglik man med extremt gnällig New York-accent, råkat utlösa tidsmaskinens inbyggda självdestruktion. Misslyckad elchocksbehandling gör professorn till sexgalning och han kidnappas i en likkista av två supermän utklädda till sjuksköterskor. Efter magdans fångas de båda in, men fritas av Cüneyt och nu början jakten på professorns stulna formula, vilken göms i hattar och bollas runt som fan resten av filmen.

Fantastiskt underhållande äventyrskomedi regisserad av Italo Martinenghi i samarbete med turkiske storproducenten Türker Inanoglu. Filmens starka sidor är det vilda tempot, buskiskämtens idiotkaraktär och supermännens fightstil med komiska ljud och höga hopp. Cüneyt ser morsk ut i åtsmitande trikå och klämmer in flera standardtricks med studsmattor. Dessutom har Nico Fidenco skrivit det ettrigaste soundtracket någonsin, nästan olyssningsbart och så långt ifrån hans sympatiskt tillbakalutade Black Emanuelle-scores man kan komma. Filmen är visserligen långt ifrån lika snurrig som exempelvis Çılgın Kız ve Üç Süper Adam, men har klara förtjänster och rekommenderas starkt.

Om Turkiet, mina filmiska hemtrakter, förknippas med tok tycks Grekland vara en kontinental sleazebrunn att ösa ur (turkarnas enda svaghet är ju att de inte kan göra hård sleaze utan att blanda in buskiselement eller hänge sig åt trött porr). Själv har jag som de flesta tidigare sett standardtitlarna Island of Death, Singapore Sling och Emanuelle – Queen of Sados, vilka alla gav mersmak.

Island of 1000 Rapes (Kostas Doukas, 1973) börjar som ett erotiskt triangeldrama i den grekiska övärlden. Två kvinnor är rivaler om en hårig playboy, de har passionerat sex och i buskarna smygtittar två förrymda skurkar varav en impotent. Snart anländer en båtlast kåta badgäster. Den impotente ogärningsmannen surar till vid åsynen av näckande badflickor i vassen. Han muttrar ”porni, porni, porni…” och minns sina sexuella tillkortakommanden i gula flashbacks (man får se frugan skratta hånfullt och straffas med döden under bryskt zoomande). Dags för terror då badgästerna tas som gisslan, men skurkarna är mer lyckade som harmlösa voyeurer än hårdföra terrormän så särskilt brutalt blir det aldrig. Kalejdoskopiskt foto piffar upp några solkiga sexscener. Upplösningen är att fule skurken sodomerar en tjej, hoppar/dansar nöjt och slår sig för bröstet som en apa. Impotensen är besegrad, men döden är närmare än man tror! En småtrevlig sleazefilm i passande miljöer med vitkalkade hus och mörka stränder. Ovanligt vågad för att vara så tidig. Musiken är en blandning av folkmusik, funk och lite westernaktigt gittarplink som ökar i tempo.

I Operation Orient (Ilias Milonakos, 1978) gör Gordon Mitchell en standardroll som surmulen ledare för ett internationellt knarksyndikat. Hans mästerliga plan är att smuggla heroin i en antik egyptisk staty med hjälp av korrupta tjänstemän knutna till amerikanska regeringen. Men statyn stjäls av buffliga bikers i en konkurrerande liga. Gordon Mitchell tycker det är djävligt taskig stil och nu börjar en kamp på liv och död. Tja, handlingen påminner mest om Blåst på 20 miljoner, men är egentligen bara utfyllnad till sleaze involverande Anna Maria Clementi från Emanuelle and the Last Cannibals. Filmen känns mindre grekisk än Island of 1000 Rapes och drar åt standardiserad eurotrash med fulaction och mycket naket snarare än exotiskt tok. Bäst är soundtracket: funkig rock med lite psych-vibbar och kufiska ljud. Ilias Milonakos är mest känd för Emanuelle – Queen of Sados och Love Camp regisserad tillsammans med filuren Christian ”Lanoo” Anders.